Förlorad

Trodde nästan jag skulle få några tips/tricks på det andra inlägget men icke =(
Skulle jag behövt... men man kan inte få allt har jag fått uppleva för många gånger.

Har fått igång min dator jag haft gömd i ca 3 år. Helt ny, glömt lösenordet och försökte återställa det men gick inget vidare. Så snacka jag med en kille som visar sig vara en dator-kunnig-nörd som visste hur man skulle göra. Så vi tömde hela skiten och la in nytt. Tog sin tid men äntligen kan jag säga. Därför jag har varit frånvarande.

Efter besöket på psykiatrin så fick jag hem brev att jag skulle ringa och boka tid till läkare som ev kan skriva remiss till kurator eftersom jag har det så tufft som jag har det. Men hur ska jag ha råd att gå till läkaren när jag inte ens har pengar till alla räkningar? Good question =)

Otur med jobb...
Otur med killar...
Otur med eknomin... 

Jämnt och ständigt dessa kamper. Varför kan man aldrig få vara lycklig utan bekymmer. 

Jag mår inte alls bra idag, känner mig körd i botten, ångvält som har kört över mig ett par gånger, kniv i ryggen typ... Ändå har jag försökt hålla god min idag, men de har fan inte varit lätt alltså. 

Jag vill gråta men där finns inget, ögonen värker, huvudet spinner runt, hjärtat är i 1000 bitar, kroppen bara goes with the flow och själen är på rymmen. 
Detta är inte jag, Marie is gone. Tack vare ett as till ex som har förstört så mycket för mig. Att skriva om allting är inte lönt för ingen som kommer förstå mig och min känsla i det hela. 

Ärligt talat vet jag inte hur jag ska ta mig ur denna situation... 
Just nu skulle jag mycket väl kunna göra slut på allt om här inte finns något som håller mig kvar. 
Jag är på väg långt långt ner i mörkret igen. Varför måste man känna saker? Why??