Utgång El Inte????

Idag har det varit full rulle kan jag säga.

• Vakna.
• Ut med vovven Ame.
• Hem, käka, kolla fejjan och titta buss/tågtider mot Ekeby.
• Bytar om och sticker till tåget i all hast.
• Åker till Ekeby och hälsar på hos min dotters pappa/fru.
• Fikar/pratar om konfirmationen som komma skall.
• Åker hem igen med tösen, tösen hämtar busskort jag går till väninna där vi möts.
• Messar väninna som frågade i ons om jag skulle med ut.
• Väninna sminkar/fixar hår o kläder.
• På väg hem får jag mess tillbaka att hennes väninna har gett återbud.
• Fixar med håret, kollar buss och messar.

Jag kände bara att jag vill inte gå ut själv idag, en annan dag absolut men just idag ville jag inte det. Skulle först till Dickens en runda för hannas styvmamma skulle ut och festa så skulle titta förbi =) Sen vidare mot Harrys för att dansa/röra på sig. Men så skrev min väninna att hon kanske kan hänga med ut en stund. Men vad är en liten stund plus att hon hade tappat lusten så hur lönt är det då på en skala mellan 1 - 100? Jag bara kände hur all lust sögs ur mig med Med så tveksamma mess och vet liksom inte vad hon vill. Men hallå? Det var ju du som fråga mig....Men men.. 

Satte mig ner vid datorn, kolla upp vad vi skulle beställa och ringde. Jag och tösen hade inte ätit något speciellt på eftermiddagen och var jätte hungriga. Så det blev inbakad pizza åt mig och kebabtallrik åt tösen. Blev så jäkla mätt. Tösen blev trött och la sig. Hennes styvmamma ringer och säger att jag får lov att hänga med dem om jag ville, vilket var jätte snällt av henne men jag hade redan bestämt mig för att det blev datorn och jag i soffan. En annan gång. 

Så man fixade sig helt i onödan =( Känns lite surt för väninnan som gjorde detta skulle samtidigt göra mat och tvätta plus ner med saker i källaren för att hennes kille skulle komma. Men vi hjälpte henne ner med sakerna så fick hon det ur världen iaf =) Så lite nyttig har man varit idag =)

Nä nu är klockan mycket och mina ögon vill inte så mycket mer. 
Sov så gott <3

 

Killarna I Mitt Liv

Jag har haft sådan otur med killar och kärlekslivet så det finns inte. Men visst har det funnits visa ljusglimtar absolut men om man tänker långsiktigt så är det inget som varat länge innan ens lycka försvann, känna sig älskad/omtyckt och uppskattad.

Tösens pappa träffa jag när jag var 17-18 år. Fick tösen när jag var 19, några månader senare blev jag 20. Inte lätt med en svärmor som inte gillar en och som vill få en idiotförklarad mer el mindre. Han jobba natt på Findus och var själv större delen av dagen tills efter lunch och blev att jag tog bussen in till Hbg och hälsade på min mamma/syskon ganska mycket. Suttit i häktet misstänkt för smuggling men jag var icke inblandad men det var hennes pappa. Fick fängelse sen. Så satt själv i ett hus med ladugård, djur och tösen. Sedan flyttar vi mer in i centrum i Ekeby och kort därefter träffar hennes pappa nån annan som bor hos hans pappa och blir kär i henne så det tar slut mellan oss. Stoppar även en andra graviditet i nästan 16 veckan så 1 Jan 2003 tog jag en tablett som hävde graviditeten och sen den 3 Jan 2003 så blev jag inlagd för mini-förlossning. 

Killen efter det träffa jag ute på nattklubben Cantina när den fanns i Helsingborg. Han satt och sov och jag föll pladask för honom. Är första gången det blev kärlek vid första ögonkastet för mig. Men han träffa ju andra också så jag mer el mindre fick slåss för honom. 
Men jag fick honom för mig själv till slut men det var ingen dans på rosor det heller. Vi bråka mycket och många gånger utan anledning och han var super svartsjuk. Hans polare ville ha mig men det fick han inte så hans bror skröt om hur vi hade fått ihop det och sen att hans tjej hade kommit hem och slängt ut mig med huvudet före. Men det roliga är att allt var lögn haha. Jag sa, vi tar på oss går dit och pratar med honom/dem. Då tveka han och ville inte. Sen så kom min bästa väninna och killen i bråk och jag ville inte ta någons parti eftersom det var min bästa vän och pojkvän. Men så tyckte inte min väninna så vi sluta prata/umgås med varann. Sen så vart han otrogen med. Men dum som jag var så fortsatte vi tills jag insåg att mina känslor var helt döda så jag gjorde slut.

Singel 4 år och fick lära mig vad killar vill ha och det tog sin tid kan jag säga men sen var det min tur att spela på killarnas känslor och egon. 

Via internet träffa jag mitt senaste ex som visa sig vara alkoholist som jag fick reda på efter 6 månader. Det kom som en rejäl chock kan jag säga. Inte konstigt mitt flack öl försvann på två röda. Men känslorna styrde så jag stannade kvar för jag visste ju inte vad detta skulle innebära men hade jag vetat så hade jag inte fortsatt. 
Det har varit mycket lögner, olika versioner på samma historia, förnekelse, sårad, nervärderad, olika personligheter osv. Ja jag kan fortsätta men det är ett rent helvete minst sagt. För varje gång jag insåg vad han höll på med och gick med på att det var okej så blev det bara värre och värre. Det har varit att ringa både polis och ambulans. Så har varit på sjukhuset ett par gånger pga skador när han har druckit (som jag har fattat nu). Polisen har varit här ett par gånger. Sist blev det även razzia här. Ingen upplevelse kan jag säga men de fann inget vilket jag nästan var övertygad om. Men dem var snälla och lyfte och satte tillbaka sakerna förutom lådorna i sovrummet som blev lita rörigt. Sist jag var på sjukhuset så skulle jag även jobba dagen efter så jag satt med honom hela natten annars skulle han skita i det. Flytta isär och sluta med att vi blev ihopa igen. Mitt största misstag ever. Men även nu när vi inte är tillsammans mer för mina känslor är döda så har han ändå en förmåga att få mig att må piss som i ett annat inlägg jag skrev i helgen som varit. 

Haft killar innan jag träffa tösens pappa men inget att hänga i julgranen som dessa.
Och nu är man singel igen och vill inget annat än att träffa någon som är snäll, omtänksam och kärleksfull och vilja ha barn med mig... Ska det vara så himla svårt????

Värdefull

Mmmm...
Jaha, så ännu en dag åt skogen känns de som. 
Låg och drog mig länge fast dem håller på och hamrar, sågar där ute på gården till förskolan. Gick upp, klädde mig och stack iväg och gick ut med lilla Ame i regnet. Men vad gör det? Blev lita blöt men inte så mycket. Va skönt väder ute annars. Gick lugnt och sansat i mina egna tankar. Vovven gjorde sina behov.

När jag kom hem så gjorde jag frukost + satte igång en maskin disk. Tog med frukosten till datorn och satte igång den, tänkte göra nytta med att lägga in mina annonser på pryllarna jag fota igår. Kom in på fejjan och kollade igenom där, spelade lite Bingo så man fördrev tiden där lite grann. La in 4 annonser på bud i Fynda i Klippan så man får inte lita pengar =) Är behövligt nu kan jag säga. 

Övrigt har dagen varit piss. Ville gå och lägga mig igen för livet är trist just nu, för mycket bekymmer som inte reder ut sig och inget händer. Tycker synd om mig själv att det aldrig ska få vara glatt, lycklig och uppskatta det underbara livet. Hur ska man kunna göra det när man jämnt och ständigt ska fajtas med något i samhället? Är det inte pengar det handlar om så är det något annat. Och just nu är det mycket runt omkring mig som faller. HUR ska jag orka liksom. Ingen som ger mig energi. 

Helt plötsligt var kl 16.55 och var tvungen att göra vid mig för anhörigmötet. Blev jeans, top och kofta och mina brillor jag hittat =) 
Fick höra att jag passade i glasögon hehe och att kvinnan som höll i mötet kände sig väldigt iakttagen i och med att jag hade brillorna på mig hehe. Brukar ju inte ha det för jag är en slarvemaja. Idag prata vi om barnen i familjen, hur dem blir och priset för det och känslan. Kunde dock ej placera mig själv men jag är den som gärna hjälper andra före mig själv. Hur det kan komma sig vet jag inte. Kan väl vara så att när jag var yngre/barn så hade jag inga föräldrar som direkt fråga hur det gick i skolan, vad jag har gjort osv så det kan kanske komma därifrån. Så länge jag kan minnas så har jag varit den som tagit hand om födelsedagar, fixat och donat i familjen. När min storebror gick bort så tog jag över när mamma inte orka mer, blev för mycket för henne + sorgen. Jag fick bita ihop och ta den biten samtidigt som jag glömde bort allt annat så som räkningarna. 
Kom till Oj och träffa på en väninna där och hennes mamma och hennes mamma kände knappt igen mig pga glasögonen hehe och att jag passade i dem =) 

Men det som gjorde mig berörd va att kvinnan som höll i mötet sa till mig: - Du är värdefull, glöm inte det. Innan vi sluta så va jag tvungen att säga det som tyngde mig. Det som jag berätta om vad mitt ex hade sagt i lördags när jag revet i hallen. 
Det vi kom fram till var att jag tog åt mig så hårt för att jag fortf relaterar till vår relation (jag o mitt ex) och att det troligtvis är därför jag blir så upprörd, ledsen och arg. Jag behövde höra lite av det så jag fattar dels att jag inte är dum i huvet som han ville få mig att tro och att det han sa är ju inte sant för det går ju och fixa även utan honom. Ja det är ett svårt kapitel och är väl mer förstörd än jag vill inse. Men jag höll på att börja gråta när jag var på väg hemåt. Känner mig så bruten, visen som en blomma som behöver vatten och omsorg för att börja sträcka på mig igen och känna mig som Jag.
För det är inte ofta man får höra såna saker så som att man är värdefull som människa. Jag är duktig på att berömma andra men få höra saker själv är sällan. Så när man väl hör något så suger man det åt sig som en svamp.

Sjuk el Allergi

Det tog sin tid att komma över samtalet med mitt ex i lördags. Förstår inte alls hur man kan tala till en annan människa på det viset. Det förekommer inte i min värld iaf och absolut inte att dra in min lillebror och mer el mindre kalla honom "handikappad/CP-skadad" när han är fan så mycket smartare på andra saker som han själv är helt iq-befriad på. Drar man in min familj så har jag inte mycket till övers.

Jag är inne på min ägglossnings-fas och har hamnat i en depression-svacka. Disken står, damm överallt, borde byta sängkläder men orkar inte utan gör bara det absolut nödvändigaste: äter, ger djuren mat, toa o mina piller/nässpray. Inget onödigt med andra ord. 

Idag blev jag väckt 9.30 av Daniel vars pojke hade feber imorse och frågade om jag kunde ta honom om de skulle ringa. Jag sa ja!
Sov vidare och katten välte ner något men till slut så tvinga jag mig själv att gå upp, slängde i mig en macka, toa och cyklade iväg för att gå ut med vovven Ame. Naww han blev så glad så glad så. För att vara mig så gick jag ganska sakta idag. 
Kommer hem och värmer min soppa/gryta jag gjorde igår och Linda (Daniels fru) ringer och ber mig hämta hennes lille pojke som har fått feber igen. Slänger i mig maten men stressar inte för det kan jag inte. Då slår luftvägarna av och det blir bara jobbigt o panik. 
Hämtar killen och går en runda innan vi går hem för att hoppas på att han somnar om igen. Men icke, han är vaken hehe. Efter några klipp på youtube om katter/hundar så somnar han i mitt knä. Lägger honom i sin säng och pekar på stora sängen bredvid, jag lägger mig och tittar på honom tills jag ser att han blundar och blundar själv. Somnar till, helt slut i kropp o knopp. 
Vet ej hur länge vi sov men det va dags att röra på sig. Lillkillen låg och tittade och såg på mig och reste sig upp. Får ett sms av Linda om jag kan gå och hämta mellersta killen, visst, absolut kan jag väl göra. Så vi tar på oss, full mundering för lillen i vagnen igen och går ut. Hemma igen så sätter jag på en film via datorn åt dem. Efter en stund kommer deras Linda hem. Blir bjuden på middag som jag tacksamt tar emot och cyklar hem när de ska börja lägga barnen. Hemma till 20 och börjar gäspa.

Känt mig hängig hela dagen och varit lugn/sansad på ett konstigt sätt som jag inte brukar vara. Hade jag varit hemma hade jag lagt mig igen för kände mig så trött. Men nu fick jag annat att göra. Antingen så börjar jag bli dålig eller så är det allergin som yr runt i luften. 

Men men, jag lever iaf =) Trots alla mina problem som jag inte vet vart jag ska börja nånstans. Betalade 3 räkningar till så nu är där mindre än 20 kr kvar på mitt konto, mindre kul men vad ska jag göra? Exet säger sig ha skickat pengar men verkar inte så. En siffra fel så är det nån annan som fått dem. Varför slänger man kvitton som är viktiga? Antingen så skrev han fel siffra el så gjorde banken det. Utan kvitto fanns inga bevis. 

Så, nu kallar sängen el rättare sagt skriker efter mig...

Projekt Hallen - Idiotförklarad

Har ett projekt i hallen att göra vid där, tapeterna o listorna. 
Har haft några katter som har revet på tapeterna lite varstans och när jag hade hund som inte trivdes o gillade inte att vara hemma själv så börja hon riva tapet med klorna och kom så djupt in som till gipset och gnagat på listorna =( Så det ska åtgärdas nu. 

Vi spacklade där som behövdes och slipade till det så det blev fint och eftersom det är struktur tapet så trodde vi att det skulle hjälpa med att klistra upp sågspån och måla över det MEN det blev ju inte som vi hade tänkt =( Sen har det stått stilla. 

Jag jobbade för några helger sedan och då sa mitt ex (som fortf bor kvar) att han skulle fixa det. Jag var knappt hemma den helgen då jag jobba i Ängelholm så sov i Hbg för att komma i tid. Men här hände ingenting. Tror han drack istället. 

Men så nu i helgen (igår) så bestämde jag och min yngsta lillebror att nu får saker och ting börja hända. Så vi började riva ner till tapeten bakom in mot vardagsrummet. Det gick bra. Sen så tog jag andra sidan och började ovanför toalettdörren där tapet har lyft sig från väggen och det va rätt mycket. Kom nog in på den första tapeten som suttit där när det byggdes (tror jag). Fick nog loss 3 lager tapet o ev färg. 
Det gick bra tills jag kom till sidan mot ytterdörren, där kom jag in på betongen =( Not so good but what to do liksom? Finns ju inte så mycket jag kan göra. Får spackla oavsett. 

Min brorsa fortsatte på väggen där hatthyllan suttit. Där satt det som tusan och även om han försökte ta strukturtapen så följde fler lager med vilket jag tror inte hade gått att undvika. Gamla hus, gamla tapeter som har suttit vet inte hur länge. Men iaf, han råka komma in på spånskivan =( Jag menar, hur lätt är det att gå emellan till tapeten bakom? Sen vid dörren in till tösens rum gick det över i gipsskivor. Där kom det fram 4 hål i väggen. Dåligt gjort av dem som fixat där innan. Så vi sluta riva. (Blev hungriga och gjorde mat). 

                      Här ser ni ytterdörren o betongen på höger sida...

                                            Badrumsdörren halva sidan reven. 

 In mot vardagsrummet tapeten bakom strukturtapeten gick bra här.

 Hålen vi fann på väggen där hatthyllan suttit, detta är bredvid    sovrumsdörren. På gipsskiva.

                               Samma vägg ett rejält håll längre ner på väggen...

Bilden ovanför badrumsdörren ser ni skarven där tapeterna har lyfts/släppt från väggen. 
Bilden nedanför är väggen där hatthyllan ska sitta och där vi kom in på spånskivan =(

Jag blev osäker på vad som skulle göras härnäst så jag ringde exet. Han sa: - Skicka bilder så jag får se. Vilket jag gjorde sen ringde han upp.... 

- Ni är fan dumma i huvet.
- Du får väl för fan tänka Marie.
- Planera saker och ting.
- Ta hjälp av nån som kan.
- Ni kan fan ingenting. 

Plus lite till fick jag höra i örat. Jag blev så totalt idiotförklarad så det finns inte. Han skulle ringa nån och fråga om det gick att rädda. Så ett par minuter senare ringde han igen och sa att det va helt omöjligt. Får riva allt och börja om från början, sätta nya skivor osv.. Enligt hans kontakt som varit i branschen i 40 år. Jag kommer bli betalningsskyldig till hyresvärden bla bla bla. 

Jag fattar inte hur man ens kan säga såna saker till en annan människa som man sägs älska och betyder allt för en. Det begriper inte jag. Är jag verkligen så dum i huvet som han säger? 
Ja jag tar åt mig, iaf när man pratar på det viset som han gjorde. Kom inte med nån lösning alls utan skulle bara trycka ner mig och min bror. 

Vad säger ni?
Vad hade ni gjort om ni hade kommit in på spånskivan?
Finns det något att göra som underlättar och så billigt som möjligt...

Han gjorde det igen =(

Som ni vet så träffa jag på en alkoholist 2010 vilket jag inte visste om från början för annars hade jag backat direkt.
Jag gjorde slut innan jul för jag orka inte mer. Alla dessa lögner, olika personligheter och historier som ändras hela tiden. Nä, mitt psyke orka inte mer. 
När han väl sluta dricka och började jobba igen så blev det bättre. Kunde umgås som kompisar, laga mat ihop osv. 
För några veckor sedan så började han jobba hos ett mer seriöst företag inom samma bransch där han varit dem senaste åren och fått det bra med lön och arbetskollegor med mera. 

Han skickade sms och fråga om bilder på sköldpaddan o fiskarna. Det fick han sen så urarta det hela. Han skrev att så snygg som jag är så skulle jag väl kunna fixa nån kille från Badoo som kan hjälpa mig ekonomiskt nästa månad så han slipper. 
För han har sagt att han ska hjälpa mig för jag betyder fortf mycket för honom och enda vän som känner honom. Men det har svängt många gånger och jag har inte vetat vad som gäller. Ska jag lyssna på honom eller inte? Så varje gång är det en smäll i magen och en saftig snyting för han vet att jag har problem med ekonomin och det gör mig ledsen att dra upp det hela tiden och speciellt på det viset han gör det på. 

Han fortsätter: han tänker inte hjälpa mig om jag dejtar, att jag ska vara ärlig för han får reda på det ändå. Spionage eller vad då? Och tror inte jag har bytt vatten till sköldpaddan så han vill ha en bild på det också. Och att jag inte ska lura honom en gång till "säger det bara en gång". (Hot eller?) Tycker jag pissar på honom fast han har sitt beroende (sjukdom) och förstår inte vad han gör/gjort mot mig. Så mycket som jag har stått ut med. Tycker att killen jag pratar med på Badoo, ska ge mig jobb, som har startat ett bemanningsföretag men finns ju inge jobb för mig så kan ju inte ge mig något. Och djuren är mina eftersom min lillebror missförstod och trodde det var mina fiskar, sköldpaddan som han filma när han fylla år och va här. Så bara för den sakens skull så är det mitt ansvar o mina djur. 

Tydligen så får jag inte prata med folk, lära känna nya människor för då (dejtar man ju). Har för tusan inte träffat nån. Hur lär man känna nya människor och kan bli kompisar/riktiga vänner om man inte träffas? Snälla, säg de till mig så jag kan lära mig... 
Ärlighet! Ska ju han säga... Jag vet ju inte vad som gäller mer. Osäkra saker sägs men stämmer sällan. Det är det enda som kommer ur en alkoholist för att få som dem vill.

Jag blir bara så jävla ledsen när han drar upp allt sånt här. Ska kontrollera mig fast vi inte är ihop mer och gör mig illa på det här viset. Jag har gråten i halsen och vill bara skrika och få ur mig allt. Skit trött dessutom efter dagens många timmar ute och pollen säsongen har kommit igång. Ville lägga mig för några timmar sedan men hur lätt är det när jag fick allt detta i huvet. För snäll och slängs skit på mig. Är det det enda jag duger till? Jag börjar undra. 

Jag var på bra humör idag tills nu ikväll. 
Fruktansvärt trött och jätte ledsen/förstörd och vet inte hur det kommer gå.
Blir det gatan om nån månad eller vad händer. 
Kommer kommunen hjälpa mig och dra ut på det som de gjorde sist. 
Vill flytta men måste renovera först men exet hjälper inte till.. Allt ligger på mig. Är det konstigt man blir så trött på allting och vill bara ....................................

Analyserar mig själv

Är det inte lägenheten som behöver göras vid....
Är det inte min jobb-situation som jag kämpar med...
Så är det ekonomin.

Fick papper från a-kassan igår att från och med 28 dec 2013 så har jag inga deltidsdagar kvar och skulle jag så mycket som jobba 1h i veckan så får jag ingen ersättning alls den veckan. Utan jag måste vara helt utan jobb för att få pengar.

Plus att F-kassan fått reda på att Hanna flyttat fast det är länge sedan så jag får inget bostadsbidrag heller för då ska dem räkna på växelvisboende. Men saken är den att jag sa till dem när jag ringde dit och skulle söka att hon har flyttat till sin pappa.

Så det jag har fått än så länge är min lilla lön på 3 dagar i jan månad. Skit kul.


Satt precis och tittade på Grey´s Anatomy, Aprils bröllop och allt annat är kaos på sjukhuset. Just så känner jag mig just nu med allting jag har runt omkring mig. Fullständig kaos. Vet varken ut eller in. Inget är stabilt nånstans.
Och nu i dagens avsnitt så visade det sig att April och Avery (eller hur de nu stavas) är gifta. Så det va ju alltid något som va ok om jag ska jämföra med mig själv.

Så jag började tänka på mig själv och mina situationer:
Vart ska jag börja?
Vilken ordning?
Hur ska jag lösa dem?

Men för att göra allt detta måste jag ju själv må bra men det är ju inte läge för att repa sig själv och försöka må bra när det är kaos och mitt liv står på spel.

Så mitt råd till mig själv just nu är:
Sov på saken.
Eller nä, då lär jag bara tänka på detta innan jag ska lägga mig och så kommer jag inte kunna somna för det. I know my self liksom.

Med andra ord: att analyser mig själv o min sits är något jag inte gjort förut så hur kom då tanken i mitt huvud? Bra fråga. Tack vare Grey´s Anatomy skulle jag vilja säga. Organisera och tänk klart. Lätt? Nej, men en dag i taget och försök komma på en lösning på något varje dag. Tröstar mig själv lite grann iaf.