My Cat!

My Cat!

torsdag 20 mars 2014

Killarna I Mitt Liv

Jag har haft sådan otur med killar och kärlekslivet så det finns inte. Men visst har det funnits visa ljusglimtar absolut men om man tänker långsiktigt så är det inget som varat länge innan ens lycka försvann, känna sig älskad/omtyckt och uppskattad.

Tösens pappa träffa jag när jag var 17-18 år. Fick tösen när jag var 19, några månader senare blev jag 20. Inte lätt med en svärmor som inte gillar en och som vill få en idiotförklarad mer el mindre. Han jobba natt på Findus och var själv större delen av dagen tills efter lunch och blev att jag tog bussen in till Hbg och hälsade på min mamma/syskon ganska mycket. Suttit i häktet misstänkt för smuggling men jag var icke inblandad men det var hennes pappa. Fick fängelse sen. Så satt själv i ett hus med ladugård, djur och tösen. Sedan flyttar vi mer in i centrum i Ekeby och kort därefter träffar hennes pappa nån annan som bor hos hans pappa och blir kär i henne så det tar slut mellan oss. Stoppar även en andra graviditet i nästan 16 veckan så 1 Jan 2003 tog jag en tablett som hävde graviditeten och sen den 3 Jan 2003 så blev jag inlagd för mini-förlossning. 

Killen efter det träffa jag ute på nattklubben Cantina när den fanns i Helsingborg. Han satt och sov och jag föll pladask för honom. Är första gången det blev kärlek vid första ögonkastet för mig. Men han träffa ju andra också så jag mer el mindre fick slåss för honom. 
Men jag fick honom för mig själv till slut men det var ingen dans på rosor det heller. Vi bråka mycket och många gånger utan anledning och han var super svartsjuk. Hans polare ville ha mig men det fick han inte så hans bror skröt om hur vi hade fått ihop det och sen att hans tjej hade kommit hem och slängt ut mig med huvudet före. Men det roliga är att allt var lögn haha. Jag sa, vi tar på oss går dit och pratar med honom/dem. Då tveka han och ville inte. Sen så kom min bästa väninna och killen i bråk och jag ville inte ta någons parti eftersom det var min bästa vän och pojkvän. Men så tyckte inte min väninna så vi sluta prata/umgås med varann. Sen så vart han otrogen med. Men dum som jag var så fortsatte vi tills jag insåg att mina känslor var helt döda så jag gjorde slut.

Singel 4 år och fick lära mig vad killar vill ha och det tog sin tid kan jag säga men sen var det min tur att spela på killarnas känslor och egon. 

Via internet träffa jag mitt senaste ex som visa sig vara alkoholist som jag fick reda på efter 6 månader. Det kom som en rejäl chock kan jag säga. Inte konstigt mitt flack öl försvann på två röda. Men känslorna styrde så jag stannade kvar för jag visste ju inte vad detta skulle innebära men hade jag vetat så hade jag inte fortsatt. 
Det har varit mycket lögner, olika versioner på samma historia, förnekelse, sårad, nervärderad, olika personligheter osv. Ja jag kan fortsätta men det är ett rent helvete minst sagt. För varje gång jag insåg vad han höll på med och gick med på att det var okej så blev det bara värre och värre. Det har varit att ringa både polis och ambulans. Så har varit på sjukhuset ett par gånger pga skador när han har druckit (som jag har fattat nu). Polisen har varit här ett par gånger. Sist blev det även razzia här. Ingen upplevelse kan jag säga men de fann inget vilket jag nästan var övertygad om. Men dem var snälla och lyfte och satte tillbaka sakerna förutom lådorna i sovrummet som blev lita rörigt. Sist jag var på sjukhuset så skulle jag även jobba dagen efter så jag satt med honom hela natten annars skulle han skita i det. Flytta isär och sluta med att vi blev ihopa igen. Mitt största misstag ever. Men även nu när vi inte är tillsammans mer för mina känslor är döda så har han ändå en förmåga att få mig att må piss som i ett annat inlägg jag skrev i helgen som varit. 

Haft killar innan jag träffa tösens pappa men inget att hänga i julgranen som dessa.
Och nu är man singel igen och vill inget annat än att träffa någon som är snäll, omtänksam och kärleksfull och vilja ha barn med mig... Ska det vara så himla svårt????

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar