Hjälp

Jag bröt ihopa igår natt... tårarna bara börja rinna och jag lät dem komma. 

Mitt ex har verkligen satt sig på min hjärna och där finns inget jag kan göra åt det. Det minsta lilla jag får något om vad han säger osv så mår jag skit. Och igår blev bara för mycket. 

Idag fick jag ett sms om pengar, att jag ska betala honom. Men har ej svarat. Han hota med polisen om jag inte började betala in 250 kr till hans konto från och med denna månad. 
Alltså, hur fan kan man säga en sån sak när han VET att jag inte har pengar, jag fixar inte detta. 

Denna månad får jag in 7800 kr och har räkningar för mer än 11 lakan så hur i helvete ska jag kunna ha ytterligare utgifter + överleva? Det går inte, men vem bryr sig om det? Det får gå hur det vill. Slutar snart bry mig helt och hållet. 

Allt och alla vill åt mig på något vis. Är det inte systemet som är fucked up så är det exet som håller på. Jag är i sönder, trassig och vetifan om jag kan bli återställd och tro på kärleken/hoppet och ljus framtid igen. Hade jag inte haft min dotter att tänka på så hade jag nock gjort något drastiskt. 

Sa högt igår mellan tårarna och snyftningarna att: 
- Jag behöver hjälp. Jag fixar inte detta mer. 
Och det är på många plan. Först och främst pengar så jag kan lugna ner mig ang räkningar och klara mig. Och sen ta hand om mig själv och jobb. Visserligen jobb i sommar men det varar ju inte för evigt =(