My Cat!

My Cat!

måndag 14 juli 2014

Frustrerad

Jag har nu varit singel sedan dec 2013 och det har tagit ett tag att släppa allt skit man gått igenom med det aset jag var tillsammans med i så många år att jag inte kan fatta det. 

Men jag är redo, mer än redo känns det som. 

I förra veckan vart jag så frustrerad att jag inte visste vart jag skulle bli av. 
Att få känna beröring, närhet vilken sort som helst av nån man gillar hade lugnat mig. Jag saknar det oerhört mycket att det gör ont i mig. 

Mitt ex valde flaskan och droger istället för mig. Det första halvåret var helt underbart tills jag fick reda på allt. Sen dog vårt förhållande, bit för bit för varje månad som gick. Sexet dog helt och hållet, sen dog kyssarna bort, puss hit o dit men va fan är det när man är ett par? Kramarna blev färre och färre. 

Så närhet är viktigt för mig mer än nånsin just nu. Jag sitter hellre och myser, kelar och kyssas än att ha sex. För det är inget som är viktigt för mig nu utan det är närheten, beröringen, känna sig älskad och trygg.


Jag har träffat någon. Vi träffades första gången onsdagen före midsommar. Sen gick det två veckor innan vi sågs en andra gång. Han jobbar, har sina barn och dem är prio 1 och det förstår jag. Han tar hand om sin familj och vänner, dem är viktiga för honom. 
Vi har pratat jätte mycket. Han tog en risk att fråga mig om jag ville sova hos honom första gången vi sågs. Jag tog risken och gjorde det. Inget hände. Vi låg i sängen och pratade om allt möjligt. Underbart. Dagen efter så körde han mig till knutpunkten i Hbg för att jag skulle iväg med tåget och jobba. 
Sen så har vi pratat (mest på mitt intiativ) mer el mindre varje dag efter det tills nu i förra veckan då jag har börjat att tröttna på att det alltid är jag som tar kontakt. Jag skrev att jag backar, ska inte höra av mig förrän han hör av sig till mig av egen fri vilja. 
Han säger att han sakna mig när han var iväg på sin semester som han hade i förra veckan. 
Vi båda två känner att där finns något men han visar inget intresse. Eller så vet han inte hur han ska göra efter att ha varit gift i 17 år. Men hur svårt kan det vara och skicka iväg ett sms "hur mår du""hur går det på jobb" osv. 

Jag vill så mycket medan ja jag vet inte... tror inte vi är på samma plan mer. 

Jag förstår inte varför han inte bara lyfter luren, frågar om vi ska träffas nånstans, göra något mysigt och lära känna varann. Njuta av sommaren tillsammans, komma nånstans. Och ja, just det. Jag är först ut för hans del som han dejtar.... Hm.. ja precis! 

Jag ger honom denna veckan på sig att höra av sig på något vis, gör han ej det så ska jag be att få träffa honom snarast och prata med honom. Att antingen träffas vi och lär känna varann mer och utvecklas eller så går jag vidare. That´s it. Men får se vad som händer i veckan först. 

1 kommentar:

  1. Hej!
    Har du fått någon närhet? eller liknande?

    Kram Martin

    SvaraRadera