Varit Sjuk & Ett Helvete Igen

Förra helgen så ville jag verkligen gå ut och roa mig, dansa och träffa vänner. Bara komma ut bland folk och bra musik. Det gör så mycket för själen. Sluta tänka på allt mög man har och bara släppa loss, skratta och ha kul. Men ödet hade annat åt mig. 

Jag tvättade ju en torsdag och fick lite ont i ryggen och visste inte vart det kom ifrån. Obehagligt ont, inte som träningsvärk utan som att något va fel. 
Fredagen va likadant, ont i ryggen på samma ställe. Ungefär i mitten en bit ovanför ländryggen. Där mens-smärtorna kan stråla ut som ett band mellan äggstockarna och hela vägen runt. Fast en bit ovanför efter svanken kan man säga.
Jag kände mig seg, hängig och inte alls pigg. Var riktigt trött men hade bestämt träff med en väninna som skulle klippa topparna och nopa min bryn. När jag kom hem på kvällen så va jag helt slut. Började frysa som attan och satt med filt och grejer på mig men frös ändå. 

Svårt för att somna eftersom jag frös så mycket. Tog på mig pyjamas, två-delad och strumpor. Mitt duntäcke över plus en filt. Gud som jag frös, aldrig frusit så mycket i hela mitt liv. Det va hemskt. J hade lagt sig och ville inte störa honom. Skrev ett långt sms åt honom att skulle han vakna på natten, titta till mig så jag levde, typ. Denna natten sov jag nästan ingenting för jag frös igenom hela natten. Jag tog tempen, först i munnen: 37.4 sen i armhålan 36.6 men lita inte på dem alls så jag tog en annan temp där bak och där visade över 38 grader, feber. Inte konstigt att jag hade sån frossa. 
Så hela helgen förstörd plus ryggen kändes likadant. 

På söndagen ville tösens farmor ha hjälp i köket. Beställt nya köksmöbler. Men jag ville känna efter ordentligt först så jag inte gjorde något och sen kroppen skulle strejka efteråt. Så vid 15 hämta hon mig, handlade i Hyllinge först en runda och sen hem till henne. Tog de lugnt men blev så varm mellan varven så de va inte sant. Så kanske svettades jag ut det sista, vem vet. Men jag va inte svimfärdig iaf för då hade jag slutat. På kvällen körde hon mig hem så jag slapp gå. 

                                       Min fina kisse.

Sen nu i helgen så började J maila mig på fejjan om att man gör sina misstag och jag menade på det att man gör sina misstag och är dum mot sig själv många gånger för man vill ju hoppas och tro att det ska ordna sig, bli bättre osv. Men det blir det aldrig mer än för stunden så man lurar sig själv hela tiden och går i fällen gång på gång. Men J menade på det att han tog det som att han va ett misstag i mitt liv och sa det framför tösen så han blev ledsen och arg på mig. Men som vanligt när det kommer till killar (inte alla men de flesta och iaf när det har druckit) så hör de bara det negativa och lyssnar sen inte mer. Jag försökte förklara men han ville inte se vad jag skrev utan va så koncentrerad på det negativa och försökte få mig att känna mig dum och elak. Till slut satte jag stopp för det och sa att nä, jag vill inte prata mer med dig när du håller på så här. 

Och det här malde i mitt huvud och tänkte att jag kommer aldrig kunna somna. Nu kändes det precis som förut när han drack och ska trycka ner mig. Så jag satt och skrev av mig till en väninna på fejjan och fick ur mig allting, borsta tänderna och kelade med katten sen la jag mig. Somnade så gott tack vare att jag fick ur mig alla tankar, frågor och min vrede. 
Sen på kvällen när jag o tösen kom hem så hade han tänt ljus och satt en skål med godis åt oss på bordet vid tv:n till melodifestivalen i lördes. Fjäsk eller vad då? Som plåster på såren trodde han. Men icke, jag rörde inget. Så lätt köps jag inte mer. 

Så detta har varit min senaste 1½ vecka... Kul va? Lifes goes on...