Jag vart mobbad i skolan från 1a klass till nästan hela högstadiet för min hårfärg, fräknar, hy osv. Och jag var inte populär i skolan utan den som var tyst, tillbakadragen och syntes inte. Jag var en nobody helt enkelt. (känns jobbigt att dra upp detta igen men ett måste för mig själv)
En kille i klassen slog mig alltid i huvudet... Alla såg vad dem gjorde... Ingen gjorde något.. Var dem som sa fula ord... Var det pyjamasparty vart jag aldrig bjuden.... Var det disco med klassen blev jag inte uppbjuden på nån dans...
Jag minns en dag som var fruktansvärd för mig.
Gick ute i Allerum åk 4-6. Kommer dit på morgonen med skolbussen, alla springer in i skolan men jag går bakom skolan och fullständigt gråter ögonen ur mig. Jag mådde så dåligt att jag inte ens ville gå in i skolan. Det tog ett tag innan läraren märkte något. Men minns ej vad som hände sen. Jag vet bara känslan och den var hemsk.
Tänkte många gånger att ingen tycker om mig.. ingen gillar mig..
Fanns dem i klassen som var ihopa men på alla dessa 9 år var jag ingens flickvän.
Först när en ny kille flytta dit och började skolan som fick nyss om mig. Han ringde mig en vacker dag och frågade mig om jag ville bli ihop med honom. Jag kommer ihåg att jag kände mig jätte lång, växte 2 dm typ. Jätte härlig känsla och jag sa JA givetvis hehe. Han var ju snygg =)
Vi umgicks jätte mycket, somnade i hans säng många gånger när vi lyssnade på ett kassetband med Bryan Adams. Jag minns att vi var ute och gick med vår hund och han har försökt pussa mig innan men jag hade aldrig pussat någon så jag ville inte riktigt eller kom på den ena ursäkten efter den andra. Men en dag så tryckte han upp mig mot en staket, stort och långt så ingen kunde se oss och kysste mig. Den här killen heter Micke... var min första kille, min första kyss och första sova över/somna hos hehe.
Efter mina förhållanden som jag har låtit killen köra över mig så pass som jag gjort har kommit till ytan och jag förstår vart det kommer ifrån tack vare anhörig gruppen jag går hos varje onsdag kväll som medberoende, mitt ex är alkoholist.
Min dåliga självkänsla har hängt med hela vägen in i mina förhållanden också. Jag har funnit mig i att bli nertryckt, bli dåligt behandlad m.m pga min barndoms mobbing som formade mig redan som liten. Hemska tanke men så är det.
Detta kom jag till insikt med i förra veckan.
Så nu när jag vet kan jag göra något åt det... =)
Min självkänsla ska på topp men det är baby steg dit.
Är på god väg...
En kille i klassen slog mig alltid i huvudet... Alla såg vad dem gjorde... Ingen gjorde något.. Var dem som sa fula ord... Var det pyjamasparty vart jag aldrig bjuden.... Var det disco med klassen blev jag inte uppbjuden på nån dans...
Jag minns en dag som var fruktansvärd för mig.
Gick ute i Allerum åk 4-6. Kommer dit på morgonen med skolbussen, alla springer in i skolan men jag går bakom skolan och fullständigt gråter ögonen ur mig. Jag mådde så dåligt att jag inte ens ville gå in i skolan. Det tog ett tag innan läraren märkte något. Men minns ej vad som hände sen. Jag vet bara känslan och den var hemsk.
Tänkte många gånger att ingen tycker om mig.. ingen gillar mig..
Fanns dem i klassen som var ihopa men på alla dessa 9 år var jag ingens flickvän.
Först när en ny kille flytta dit och började skolan som fick nyss om mig. Han ringde mig en vacker dag och frågade mig om jag ville bli ihop med honom. Jag kommer ihåg att jag kände mig jätte lång, växte 2 dm typ. Jätte härlig känsla och jag sa JA givetvis hehe. Han var ju snygg =)
Vi umgicks jätte mycket, somnade i hans säng många gånger när vi lyssnade på ett kassetband med Bryan Adams. Jag minns att vi var ute och gick med vår hund och han har försökt pussa mig innan men jag hade aldrig pussat någon så jag ville inte riktigt eller kom på den ena ursäkten efter den andra. Men en dag så tryckte han upp mig mot en staket, stort och långt så ingen kunde se oss och kysste mig. Den här killen heter Micke... var min första kille, min första kyss och första sova över/somna hos hehe.
Efter mina förhållanden som jag har låtit killen köra över mig så pass som jag gjort har kommit till ytan och jag förstår vart det kommer ifrån tack vare anhörig gruppen jag går hos varje onsdag kväll som medberoende, mitt ex är alkoholist.
Min dåliga självkänsla har hängt med hela vägen in i mina förhållanden också. Jag har funnit mig i att bli nertryckt, bli dåligt behandlad m.m pga min barndoms mobbing som formade mig redan som liten. Hemska tanke men så är det.
Detta kom jag till insikt med i förra veckan.
Så nu när jag vet kan jag göra något åt det... =)
Min självkänsla ska på topp men det är baby steg dit.
Är på god väg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar