I morse ville jag absolut inte gå upp. Larma om till 8.15. Larma om igen till 8.30. Låg och drog mig och gick till slut upp 8.40.
In i duschen men där va inget vatten, kollade köket likadant där. Jaha, blev ingen dusch med andra ord. Som tur är har man servetter man kan tvätta av sig med från Lambi, bättre än inget. Såg att klockan va 9.15 och tänkte inte mer på det. När jag titta nästa gång va klockan 9.20 och jag fick panik, bussen går ju liksom om 5 minuter. På med skor, tog laddaren till mobilen och väskan och gick. Så fort jag kunde, träningsvärk som heter duga efter gårdagens pass. Stel som en pinne känner jag mig i knäna, låren och svårt för att både ställa mig upp som att sätta mig ner och gå i trappor. Ja, över en natt blev man 70 år haha. Bussen va ett par minuter försenad.
In på pressbyrån på knutan, köpte frukost, och snabbt ner för trapporna, så gott de gick, och hann med tåget som går nästan direkt till Malmö. Hann inte äta här hemma.
På centralen i Malmö va det kallt satan i det, frös gjorde jag och istället för att vänta och vänta på rätt buss i någorlunda tid så tog jag första bästa som kom mot Rosengård centrum. Där satt jag och vänta på Marika som skulle göra mig sällskap och en hand att hålla i om jag behövde det. Allt lugnt så långt.
När Marika kommer går vi bort till tandläkaren, en del folk före mig innan jag fick hjälp. Skulle bara ha två piller att skölja ner som gör mig lugn och avslappnad.
Vi satt där och snacka ca 30 min sen va det dags. Sköterskan gav mig lokalbedövning på tandköttet så jag skulle känna mindre sen va det dags för sprutan, mindre skönt kan jag säga men kände bara första sticket sen inget mer. Började nästan undra vad hon håller på med... Kände ju inget. So far so good =)
Börja känna hur det spänner och drar men det är bedövningen som gör verkan.
Efter en stund kommer min tandläkare in på strålande gott humör och frågar hur läget är.. inte så bra nu när du kom in... låtsades bli ledsen och sa: - ja, här blir det då ingen romantik och skratta. Han började sjunga och ha sig, Marika skratta som fan medan jag försökte koncentrera mig haha. Va nästan omöjligt. Han la mer bedövning och började fixa och ha sig och jag fick en känsla av att nu e det dags. Blev skit nervös och började skaka, spänna mig. Men då höjde han mig på sitsen och tog bort lampan och sa om 2-3 minuter så bedövningen hinner lägga sig. Marika satte igång sin Spotify med lugn och skön musik med piano, luta mig tillbaka och blunda och försökte drömma mig bort.
Kom tandläkaren in igen, tog sina verktyg och började. Tog inte mer än en minut så va tanden ute och jag va mega bedövad och kände inte ett skit. Jag va överlycklig och va tvungen att krama honom och började nästan gråta.
Fick mycket beröm och tyckte jag va lugn trots allt och sköte mig bra. Gick och hämta pengar och fick ännu mer beröm =) Glädjer mig att de är så förstående och får en på så bra humör och höra att man va duktig osv. Rörande och kommer fortsätta gå hos dem. Även om det blir från 3 - 4 timmars resa är det värt allt.
In i duschen men där va inget vatten, kollade köket likadant där. Jaha, blev ingen dusch med andra ord. Som tur är har man servetter man kan tvätta av sig med från Lambi, bättre än inget. Såg att klockan va 9.15 och tänkte inte mer på det. När jag titta nästa gång va klockan 9.20 och jag fick panik, bussen går ju liksom om 5 minuter. På med skor, tog laddaren till mobilen och väskan och gick. Så fort jag kunde, träningsvärk som heter duga efter gårdagens pass. Stel som en pinne känner jag mig i knäna, låren och svårt för att både ställa mig upp som att sätta mig ner och gå i trappor. Ja, över en natt blev man 70 år haha. Bussen va ett par minuter försenad.
In på pressbyrån på knutan, köpte frukost, och snabbt ner för trapporna, så gott de gick, och hann med tåget som går nästan direkt till Malmö. Hann inte äta här hemma.
På centralen i Malmö va det kallt satan i det, frös gjorde jag och istället för att vänta och vänta på rätt buss i någorlunda tid så tog jag första bästa som kom mot Rosengård centrum. Där satt jag och vänta på Marika som skulle göra mig sällskap och en hand att hålla i om jag behövde det. Allt lugnt så långt.
När Marika kommer går vi bort till tandläkaren, en del folk före mig innan jag fick hjälp. Skulle bara ha två piller att skölja ner som gör mig lugn och avslappnad.
Vi satt där och snacka ca 30 min sen va det dags. Sköterskan gav mig lokalbedövning på tandköttet så jag skulle känna mindre sen va det dags för sprutan, mindre skönt kan jag säga men kände bara första sticket sen inget mer. Började nästan undra vad hon håller på med... Kände ju inget. So far so good =)
Börja känna hur det spänner och drar men det är bedövningen som gör verkan.
Efter en stund kommer min tandläkare in på strålande gott humör och frågar hur läget är.. inte så bra nu när du kom in... låtsades bli ledsen och sa: - ja, här blir det då ingen romantik och skratta. Han började sjunga och ha sig, Marika skratta som fan medan jag försökte koncentrera mig haha. Va nästan omöjligt. Han la mer bedövning och började fixa och ha sig och jag fick en känsla av att nu e det dags. Blev skit nervös och började skaka, spänna mig. Men då höjde han mig på sitsen och tog bort lampan och sa om 2-3 minuter så bedövningen hinner lägga sig. Marika satte igång sin Spotify med lugn och skön musik med piano, luta mig tillbaka och blunda och försökte drömma mig bort.
Kom tandläkaren in igen, tog sina verktyg och började. Tog inte mer än en minut så va tanden ute och jag va mega bedövad och kände inte ett skit. Jag va överlycklig och va tvungen att krama honom och började nästan gråta.
Fick mycket beröm och tyckte jag va lugn trots allt och sköte mig bra. Gick och hämta pengar och fick ännu mer beröm =) Glädjer mig att de är så förstående och får en på så bra humör och höra att man va duktig osv. Rörande och kommer fortsätta gå hos dem. Även om det blir från 3 - 4 timmars resa är det värt allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar